I början av min sjukskrivning så låg mycket fokus på att få mig att överleva. För det var så sjuk jag var. Att bli inlagd räddade livet på mig. Och länge låg fokus just på överlevnad. Klara mig igenom dagarna och försöka fungera någorlunda normalt. Gick bra vissa dagar, mindre bra andra dagar. Rent åt skogen många dagar. Och jag blev inlagd igen. Och då började läkarna prata om utredningar. För att se om min depression är något mer. Kanske är depressionen ett uttryck för något annat.

Och jag har väntat och väntat. Inledningsvis var jag allt för sjuk för en utredning, läkarna förklarade att jag hade fått alla diagnoser i boken. Och med alla mediciner i kroppen kunde varken jag eller läkare veta vad som var mina tankar och vad som var medicinens inverkan i mitt tankesätt.

Men nu… Med mindre mediciner i kroppen och många timmars samtal så är jag redo. Och står först i kön för utredning. Äntligen!

One Response to Äntligen utredning

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *