Vi har ju lite historia, jag och Magnus. Och vi skapar ny historia hela tiden. Det är ju inte bara en dans på rosor- jag menar vi uppfostrar två barn, är sjukskrivna båda två med sjukdomar som gör oss väldigt trötta emellanåt och vi försöker få det att gå runt som så många andra par och familjer. Jag tycker vi lyckas enormt bra till 98% och det ska vi ha en klapp på axeln för *klapp klapp*. De andra 2 procenten fixar vi snabbt lösningar på och jag tycker nog vi som familj fungerar väldigt bra. Öppna samtal med barnen om världen, läxläsning tillsammans på fredagar, bestämda regler kring datorer och telefoner, massa pysslande och mysande. Jag och Magnus har ju inte alltid tid för varandra- barnen kommer alltid först när de är hos oss. 

Det var ju lite annorlunda sist jag och Magnus var tillsammans om vi säger så. Då var det vi mot världen. Fester, hög musik, leva för dagen och massa massa filmtittande. För även om jag gick i skolan och Magnus jobbade så var vi tillsammans enormt mycket. Vi nästan isolerade oss i perioder och bara snackade och skrattade en massa. Vi hörde ju ihop. Och vi var ju dessutom förlovade. Vi skulle vara tillsammans för evigt. Nu blev för evigt bara några månader innan vi insåg att det tyvärr inte skulle fungera. Sånt är livet och allt det där. 

Men vi hade ringar. Min ring försvann för många år sedan i någon av alla de flyttar som gjorts. Och Magnus utgick från att hans ring gått samma öde till mötes. Så gissa hur glada vi blev när den bara fanns där idag. Ringen. Med mitt namn. Och ett datum. 22/4 2000… Nästan exakt 17 år sedan. Helt galet. Nu ska den aldrig få försvinna igen.

Dagar som denna, när vi har möjlighet att rå om varandra och oss som par ger mig så mycket styrka och inre glöd. Jag kan känna hur mina batterier laddas till max genom en promenad genom byn eller, som idag, en roadtrip till Kristianstad för att leta present till minstingen som snart fyller år. Det är kärlek för mig. Att må bra i de små stunderna. Att hitta glädjen och lusten i vardagens alla små måsten. Att få den andre att le och skratta. Och att kunna våga vara sig själv oavsett vad.  

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *