Förra helgen var jag i Stockholm för Emmas möhippa. Fick bli nattåget upp till Stockholm och lite häng med syster innan vi begav oss bort för att överraska Emma. Vi körde brunch, spökboll, poledance, middag, karaoke och dans för hela slanten. Hur kul som helst. 


Men vet ni vad? Det var faktiskt galet jobbigt. För när jag skulle gå till tåget på fredagen började barnen gråta. Jag försökte förklara att de inte ens skulle märka att jag var borta- de skulle ju ändå till sin mamma nästa dag. Och jag skulle vara hemma när de kom hit igen. Men nej, massa massa tårar. Och jag fick bilder på lördagen när kidsen skulle äta frukost men de bara grät. Jag tror aldrig mitt hjärta smärtat så mycket. Att veta att en är så älskad. Att få det så svart på vitt. Helt galet. 

Och även om lördagen gick i ett så saknade jag Magnus och barnen enormt mycket. Något fattades mig. Hur tusan ska jag klara en vecka i USA i sommar? Jag kommer gå sönder.. 

Vi är nog väldigt nykära i sättet här hemma, barnen vill kramas i princip hela tiden och vi är noga med att visa varandra kärlek och uppskattning. Att ge kärlek är att få kärlek och något av det viktigaste för mig som vuxen i denna familj är att verkligen få barnen att känna sig älskade oavsett vad. Hur mycket de än bråkar så ska de veta att de är älskade. Det tror jag ger trygga barn som i framtiden både är vänliga mot andra och mot sig själva. Kärlek is the svar på allt!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *